Barnkamp rekommenderar följande artikel och instämmer med författaren

http://www.newsmill.se/artikel/2012/02/07/osakliga-medier-skadar-barn-som-far-illa

Osakliga medier skadar barn som far illa

Publicerad:
2012-02-09 07:02, Uppdaterad: 2012-02-09 07:02 på Newsmill

Tidigare våld- och
sexualbrottsutredare Monica Dahlström-Lannes: Socialtjänsten har det faktiska ansvaret, men vilket
ansvar har medierna? Som inte inser konsekvenserna av sin godtyckliga kritik,
när socialtjänsten faktiskt ingriper?

Varför gjorde ni
ingenting? Frågan ställs i mycket uppmärksammade fall av vanvård, försummelse och i
värsta fall mord på barn. Samma fråga kan många andra barn också ställa till
passiva myndigheter som inte skyddar dem.

Den frågan ställer inte media när det gäller vad man
kallar vårdnadstvist, men där brott mot barn kan pågå i åratal, trots mängder
av anmälningar till socialtjänsten. Då döps plötsligt brottmålet om till
vårdnadskonflikt och massmedia förklarar bort sitt ointresse med att ”ord står
ju mot ord” och man kan inte veta. Om redaktioner med samma kraft, som i fall
där föräldrar anses oskyldiga, gjorde en djupdykning så skulle de förvånas och
förfäras över den verklighet de skulle finna. Våld och sexuella övergrepp mot
barn existerar! På 90-talet kritiserades socialtjänsten i Vetlanda hårt i ett
tv-program. Socialtjänsten hade handlat korrekt, skyddat barnet
och gjort polisanmälan.

Tv-kritiken mot den dåvarande socialchefen i Vetlanda
var inte nådig, men JO hade granskat fallet och inte funnit något fel. Men den
informationen kom aldrig fram i programmet. Socialchefen försökte berätta om
JO:s beslut, men avbröts flera gånger. När jag själv avslöjade vad flickan
berättat (den misstänkte pappan gav mig tillstånd att läsa förhören med barnet)
blev programledaren rasande. Det finns många fler liknande fall med mediala
attacker där journalister gör ytliga nedslag eller medvetet undanhåller
information.

Naturligtvis är det
rätt att ingripa när man misstänker att barn far illa. I det uppmärksammade
Sandviken-fallet, där två barn omhändertogs, syntes pappan vara mer saklig och
kunnig om spelreglerna än massmedia. Det var naturligtvis rätt att anmäla, att
utreda och undersöka. Efteråt med facit i hand, är det alltid lätt att tro sig
veta, även om inte alla fakta kan presenteras.

Tyvärr sker inte alltid utredningar skyndsamt och
situationen är förstås mycket påfrestande för en utsatt familj, oavsett
eventuell skuld. Myndigheter kan göra fel. Massmedia borde dock fokusera på den
rättsliga processen. På socialtjänstlagens anmälningsskyldighet och framförallt
på den riskbedömning som ska ske, oavsett fällande dom eller inte.

För några år sedan piskade Janne Josefsson i Uppdrag
granskning upp en lynchstämning mot socialtjänsten i Oskarshamn som anklagades
för myndighetsmissbruk då en pojke blivit omhändertagen. Det visade sig att
föräldrarna var förståndshandikappade och inte klarade av att sköta sin son. En
erfaren socialdirektör fick uppdraget av Josefsson att granska fallet, men delade
inte hans åsikt. Hon fanns förstås inte med i det sända programmet.

Senare skrev hon i DN: ”Janne Josefsson ljuger och bedrar och lyckas dölja hela sanningen
för svenska folket. Han berättar en historia som aldrig hänt, och en lagstadgad
skyldighet att ingripa till ett barns skydd förvandlas till ett ont
uppsåt.”

Socialtjänsten har det faktiska ansvaret, men vilket
ansvar har medierna? Som inte inser konsekvenserna av sin godtyckliga kritik,
när socialtjänsten faktiskt ingriper? Kan detta ha bidragit till att 10-åriga
Louise i Vetlanda fick leva kvar hos sin kriminelle, missbrukande och psykiskt
sjuke pappa, under helt osannolika förhållanden?

Påminnas bör vi också om kvällstidningarnas
rannsakande rubrik på 90-talet: ”Varför lät vi lilla Ida dö?” Frågan var
berättigad då den sönderslagna 2-åriga Ida förts till sjukhus flera gånger. Hon
omhändertogs av socialtjänsten först sedan en barnläkare gjort anmälan. Efter
massmediala påtryckningar och hård kritik av socialtjänsten hävdes
omhändertagandet och flickan fick komma hem igen. Socialnämndens ordförande
besökte personligen familjen och beklagade i massmedia vad föräldrarna utsatts
för. Han gratulerade till den lyckliga upplösningen. Två veckor senare låg Ida
död i sin säng!

Myndigheter ska
granskas och kritiseras, men kritiken ska vara saklig och välgrundad. Fakta
måste kontrolleras. Osaklig och godtycklig kritik drabbar barn som verkligen
far illa. Det finns många andra barn som just nu bönar och ber om hjälp, men
som ropar för döva öron. Antingen det pågår en vårdnadstvist eller ej.

Monica Dahlström-Lannes(9 artiklar)