Barnkamp fick ikväll veta att det är den man som dömdes för brott mo PUL för att ha lagt ut känsliga uppgifter om sin dotter och sitt ex på nätet, som själv sitter som åhörare i rättssalarna tipsade av sina ”vapenbröder” och spelar in vittnesmålen i förhandlingarna.

En man med grått lite halvlångt hår just i gårdagens beskrivna fall, men vem vet, han kanske klipper och rakar sig och färgar håret till nästa gång han tänker spela in för att lägga ut på sin blogg.

Barnkamp noterar och ber er göra detsamma- men mer energi behöver ingen lägga- för som sagt – han skymmer sikten för oss men inget mer.

Barnkamp tycker att det är förfärligt när speciellt barn hängs ut på nätet av föräldrar och välkomnar domen och hoppas att den blir en väckarklocka även för andra som har gjort liknande utspel.

Så skrev Barnkamp den 25 april 2012.

Nu har det kommit till Barnkamps kännedom att samma man har lagt ut kommentarer om en tvist och ljudfiler på två vittnesmål i en tingsrätt som avhandlade en vårdnadstvist.

Observera att domen inte ens hade fallit när detta gjordes!

Barnkamp blir inte ens förvånade längre. Det är naturligtvis ynkligt och pateteiskt och omoraliskt.

Att detta har kunnat ske beroro givetvis på kontakter mellan en av parterna och den här mannen och eller/närvaro under förhandlingen i tingsrätten, där någon utöver tingsrätten har spelat in vittnena och som sagt : ovan dömde man har lagt ut det hela på sin blogg.

För Barnkamps del betyder det hela inget annat än att den här mannen och hans gelikar skymmer sikten lite. Vi hoppas innerligt att den part som blivit uthängd inser att det finns människor som står upp för dem och som inte viker sig för såna här dumheter.

Barnkamp vill också att de som hängs ut ska veta att den här mannen och hans gelikar inte har någon större spridning och att komma ihåg att seriösa medier inte gör några reportage eller intervjuer som ger dem en chans till övertag. Tvärtom har de medier som Barnkamp har kontakt med tröttnat på deras galenskaper.

Så stå på er och räds inte även om det vid första anblicken kan kännas obehagligt. Ett annat råd är: Sluta läs eländet. Det räcker att veta att det finns om någon skulle vilja anmäla. Då först är det dags att läsa.

Men annars är Barnkamps råd att möjligtvis notera, för som sagt ”De skymmer sikten  för vårt viktiga arbete för barns rättigheter att bli lyssnade på. Mer är det inte”

Barnkamp såg på Barns Fordringars hemsida att advokatsamfundets ordförande blivit vald till ordförande i det nya barnrättscentrum som har inrättats vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Väldigt bra tycker vi och säger även grattis till Anne Ramberg.

http://annerambergs.wordpress.com/2012/04/23/ett-nytt-barnrattscentrum-ska-utveckla-barnratten/

Ett nytt
barnrättscentrum ska utveckla barnrätten!

Posted on april 23,
2012by Anne Ramberg

Vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
har inrättats ett Barnrättscentrum. Initiativet har tagits av Juridicums
tidigare dekanus professor Said Mahmoudi. Föreståndare för centret är professor
Wiveka Warnling Nerep. Centret har till uppgift att bidra till utvecklingen av
barnrätten. Detta ska ske genom forskning och forskningsanknuten verksamhet som
seminarier och konferenser. Centret ska vara aktivt och verka på ett brett
plan. Förutsättningarna är goda då det inom den juridiska fakulteten finns en
tradition av framgångsrik forskning när det gäller barnrätt. Även inom andra
områden som familjerätt, processrätt, internationell privaträtt och offentlig
rätt finns omfattande forskning med anknytning till barnrätt. Ambitionen är att
tillvarata och samordna all den forskning och kunskap som finns inom fakulteten
och universiteten, såväl inom juridik som inom andra discipliner. Vi ska verka
för att lyfta fram barnrättsfrågor i Sverige, Norden och internationellt. Idag
har vi haft konstituerande styrelsemöte. Jag är mycket glad och hedrad över att
ha blivit utsedd till ordförande i styrelsen för centret.

Barnkamp tycker att det är förfärligt när speciellt barn hängs ut på nätet av föräldrar och välkomnar domen och hoppas att den blir en väckarklocka även för andra som har gjort liknande utspel.

http://www.expressen.se/gt/doms-till-boter-efter-att-ha-bloggat-om-dottern/

 Döms till böter efter att ha bloggat om dottern

UDDEVALLA. Mannen förlorade en lång
vårdnadstvist och startade en blogg där han lade ut känslig information om sin
dotter och före detta sambo. Nu döms mannen till dagsböter för brott mot
personuppgiftslagen.

Det var efter en vårdnadstvist mellan
mannen och hans före detta sambo som han lade ut känslig information om ärendet
på sin blogg, som vid denna tid hade 1 000-1 500 besökare per dag. Bland annat
publicerade han domen i vårdnadsmålet, utdrag från barnavårdsutredningen samt
ett polisförhör med deras då femåriga dotter.

Döms till böter

Efter det att hans publiceringar blev
föremål för Datainspektionens granskning tog han i maj 2010 bort länkarna till
dokumenten. En privatperson uppmärksammade dock att det fortfarande gick att få
tillgång till dokumenten genom att använda de gamla länkarna och mannen tog då
även bort dokumenten från servern.

Mannen har stått åtalad misstänkt för
brott mot personuppgiftslagen och i dag meddelades domen. Mannen fälls och döms
till 50 dagsböter á 100 kronor. ”Publiceringen får anses ha medfört stor
risk för negativa konsekvenser” för ex-sambon och dottern skriver
Uddevalla tingsrätt i sin dom.

• Av Anna Mattson

Expressen

Barnkamp har idag sett tvprogrammet Debatt som avhandlade vårdnadstvister.

Barnkamp håller inte med varken Per Frennbo minpappa.nu eller Hanne Kjöller på DN om att pappor
missgynnas.

Den som stod för sansen och kunskaperna i debatten var ROKS ordförande Angela Beausang
och advokaten Mia Edlund Insulander.

Efter att ha tagit del av ett enda fall där Hanne Kjöller läst alla handlngar och där
det visst kan misstänkas att pappan har missgynnats generaliserar Hanne raskt
och påstår att de svenska myndigheterna och domstolarna ständigt tar mammans
parti och att i Sverige tillåts mamman att begå brottet egenmäktighet med barn.

Det är väldigt farligt att som journalist ge den bilden i synnerhet som det inte
stämmer. De kvinnor som för bort sina barn lagförs i Sverige och häktas oavsett om
de har fört sina barn inom Sverige eller utomlands.

Egenmäktighet med barn är ett brott och ska enligt Barnkamp lagföras.

Vad gäller Per Frennbo som för övrigt 2009 ändrade namn till Per Larsson , men som
tydligen har återtagit namnet Frennbo, har räknat domar och konstaterat att
pappor missgynnas. Men inte någonstans finns domskälen med- han har alltså inte
beskrivit varför domarna ser ut som de gör.

I Blekinge Läns tidning från den 17 maj 2010 säger chefslagmannen Pia Johansson att domstolen
inte avhandlar någon rättvisefråga mellan föräldrarna utan har att se till
barnens bästa i framtiden.

Socialtjänsten i Blekinge säger att de har på fötter
till varför utredningsresultaten ser ut som de gör.

Eva-Britt Dahlström anklagas av Per Frennbo ,
också i ovanstående artikel, för att ha så mycket makt att hon har förvridit
hela nämndemannakåren till att vara motståndare till pappor.

Ändå har Eva-Britt Dahlström dömt till pappors fördel.

Barnkamp förstår att det är Eva-Britts kamp för utsatta barn och mot de många gånger
oseriösa papparörelserna vars enda syfte är att vinna vårdnadstvisterna som
ligger bakom anklagelserna.

Nedan finns artikeln från Sydsvenskan den 18 maj 2010 och senare uppdaterad, där chefen
för tingsrätten i Lund bemöter Per Frennbo , eller Larsson eller vad han nu
heter.

Kritiken är inte nådig.

Detta är ren bullshit”

Text: Eskil Fagerström

Publicerad 23 augusti 2010 9.26 Uppdaterad 23 augusti 2010 10.532010-08-23 09:26:16

Lund.

Chefen för Lunds tingsrätt, Ralf G
Larsson, är stenhård i sin kritik av minpappa.nu.

- Uppgifterna i deras uppmärksammade rapport är fullständigt fel. Per Frennbro
far med osanning, säger han.

Sedan debatten om vårdnadsutredningar i Lund tog fart, har Ralf G
Larsson låtit gå igenom samtliga 129 domar som tas upp i en bilaga till
minpappa.nu :s rapport ”Lund – staden där barn förlorar sina pappor”.

- Jag har
domarna de refererar till här på mitt skrivbord, allihopa. Vad jag kan
konstatera är att 50 av de 129 inte ens handlar om vårdnad. I 55 av 129 fall
har parterna kommit överens, säger Ralf G Larsson.

I de
resterande 23 fallen som ingår i minpappa.nu-rapporten från åren 2007-2009 finns
flera exempel där pappan försvunnit och inte kunnat få vårdnaden.

Det finns
också fyra ärenden där pappor fått ensam vårdnad – tvärt emot den bild som
minpappa.nu presenterat.

- Ska man
påstå något ska man väl åtminstone ha ett riktigt underlag. Detta är ren
bullshit, säger Ralf G Larsson.

Inte heller
har minpappa.nu fått ut ett fullständigt antal mål. Det finns många avgöranden
om vårdnad som tingsrätten har gjort, och som inte finns med i rapporten,
påpekar han.

Han
konstaterar också att minpappa.nu har missat att granska de mål som rubriceras
”äktenskapsskillnad med mera” – vilket är fatalt för statistiken, då
detta ”med mera” ofta handlar om just vårdnad.

Hur har
uppmärksamheten kring vårdnadstvisterna påverkat arbetet på tingsrätten i Lund?

- Inte
särskilt mycket. Domare är rätt luttrade, säger Ralf G Larsson.

Tingsrättchefens
nya uppgifter om felaktigheter och felräkningar avvisas av Per Frennbro från
minpappa.nu .

Uppgifterna
om att inga pappor fått ensam vårdnad av Lunds tingsrätt undert 2007-2009 är
korrekta, hävdar Frennbro.

- Vi kommer
gärna till tingsrätten och jämför våra resultat. Och nej, det stämmer inte att
vi skulle ha med brottmål eller andra felaktiga mål eller ärenden i vår
statistik.

Det viktiga
är inte vems statistik som stämmer, skriver minpappa.nu i ett mejl. Huvudfrågan
är en annan – nämligen hur barnens rätt till båda sina föräldrar tas tillvara.

- Lagmannen
i Lund försöker rädda sitt anseende. Alla dessa pappor som drabbats försöker
rädda sina barns liv och framtid och inget annat, menar Per Frennbro.

Barnkamp tycker att det är mycket trist att papparörelserna går ut och räknar antalet domar
utan att bry sig om innehållet i dem utan istället försöker göra barnens bästa
till ett könskrig och en rättvisefråga mellan föräldrarna.

Barnkamp delar helt både lagmannen i Blekinge och lagmannen i Lunds meningar. Per Frennbo ljuger i statistiken och det finns inte ett universitet som hade godkänt sådana undermåliga utredningar som för att försöka vinna gehör utelämnar viktiga fakta.

Barnkamp står alltid på barnens sida.

Vi på Barnkamp tycker att det är väldigt tråkigt och väldigt oseriöst när olika
skribenter oftast kopplade till olika pappabarnrörelser hänger ut de olika
rättsfallens domar med namn på de olika inblandade personerna. De säger
sig alla värna om barnen – faan trot.

De här pappabarnrörelsernas enda syfte skriver de i alla fall på sina hemsidor är att
vinna vårdnadstvister.

De anser att vårdnadstvisterna har ökat på grund av lagändringen 2006 och att pappor
missgynnas. Barnkamp delar uppfattningen att ökningen av vårdnadstvister beroro på lagändringen men definitivt inte att pappor missgynnas.

Vårdnadstvister är ingen rättvisefråga utan till för att värna om barnens bästa. Tyvärr kommer
en vårdnadstvist till när allt annat är uttömt.

Dock ska vi komma ihåg den senaste statistiken från barnombudsmannen som visar att i hela 97 procent av
tvisterna kommer parterna överens. Det är alltså kvar 3 procent som antingen går till enskild eller gemensam vårdnad genom
domstolen.

De processerna beror oftast på att en eller båda föräldrarna är psykiskt sjuka,har missbruksproblem, en av föräldrarna har misshandlat och eller utsatt både barnen och den andra föräldern för sexualbrott eller bara barnen.

I föräldrabalken står det att man som förälder är skyldig att skydda sina barn mot olika former av övergrepp.

Pappabarn raljerar över matriarkatet och ska minsann visa att de här papporna ger man sig i alla fall inte på.

Ofta har de här papporna mycket pengar och har råd att anlita mycket oseriösa så kallade vittnespsykologer och konsulter som även de tjänar mycket pengar på alla fall som dessutom företräder bara pappor.

Barnkamp värnar om barnen. Vi är inte intresserade av att göra ett fall till en stridsfråga och ett könskrig mellan föräldrarna.

Pappabarnrörelserna tycks även ha missat att domstolen inte hanterar ett vårdnadsmål som en rättvisefråga mellan föräldrarna utan domstolen har att se till barnens bästa i framtiden.

Barnkamp undrar om nu pappabarnrörelsernas syfte är att vinna vårdnadstvisterna var kommer då barnen in i bilden.

Att hänga ut sina barn på nätet med namn , målnummer och publicerande av hela domar där detsedan för den som vill lätt går att identifiera barnens vistelseort, skola med mera, bara för att misskreditera den andra föräldern, och själva kunna slå sig för bröstet och yvas över att de här papporna ska matriarkatet få se – att dem ger man sig minsann inte på.

Många av de här domarna som publiceras överklagas dessutom. Inte sällan blir då domstolsutslaget ett helt annat.

Barnkamp har aldrig någonsin ställt sig bakom falska anklagelser oavsett om de har kommit från mödrar eller fäder.

Barnkamp värnar om barnens rättigheter.

Barnkamp rekommenderar följande artikel och instämmer med författaren

http://www.newsmill.se/artikel/2012/02/07/osakliga-medier-skadar-barn-som-far-illa

Osakliga medier skadar barn som far illa

Publicerad:
2012-02-09 07:02, Uppdaterad: 2012-02-09 07:02 på Newsmill

Tidigare våld- och
sexualbrottsutredare Monica Dahlström-Lannes: Socialtjänsten har det faktiska ansvaret, men vilket
ansvar har medierna? Som inte inser konsekvenserna av sin godtyckliga kritik,
när socialtjänsten faktiskt ingriper?

Varför gjorde ni
ingenting? Frågan ställs i mycket uppmärksammade fall av vanvård, försummelse och i
värsta fall mord på barn. Samma fråga kan många andra barn också ställa till
passiva myndigheter som inte skyddar dem.

Den frågan ställer inte media när det gäller vad man
kallar vårdnadstvist, men där brott mot barn kan pågå i åratal, trots mängder
av anmälningar till socialtjänsten. Då döps plötsligt brottmålet om till
vårdnadskonflikt och massmedia förklarar bort sitt ointresse med att ”ord står
ju mot ord” och man kan inte veta. Om redaktioner med samma kraft, som i fall
där föräldrar anses oskyldiga, gjorde en djupdykning så skulle de förvånas och
förfäras över den verklighet de skulle finna. Våld och sexuella övergrepp mot
barn existerar! På 90-talet kritiserades socialtjänsten i Vetlanda hårt i ett
tv-program. Socialtjänsten hade handlat korrekt, skyddat barnet
och gjort polisanmälan.

Tv-kritiken mot den dåvarande socialchefen i Vetlanda
var inte nådig, men JO hade granskat fallet och inte funnit något fel. Men den
informationen kom aldrig fram i programmet. Socialchefen försökte berätta om
JO:s beslut, men avbröts flera gånger. När jag själv avslöjade vad flickan
berättat (den misstänkte pappan gav mig tillstånd att läsa förhören med barnet)
blev programledaren rasande. Det finns många fler liknande fall med mediala
attacker där journalister gör ytliga nedslag eller medvetet undanhåller
information.

Naturligtvis är det
rätt att ingripa när man misstänker att barn far illa. I det uppmärksammade
Sandviken-fallet, där två barn omhändertogs, syntes pappan vara mer saklig och
kunnig om spelreglerna än massmedia. Det var naturligtvis rätt att anmäla, att
utreda och undersöka. Efteråt med facit i hand, är det alltid lätt att tro sig
veta, även om inte alla fakta kan presenteras.

Tyvärr sker inte alltid utredningar skyndsamt och
situationen är förstås mycket påfrestande för en utsatt familj, oavsett
eventuell skuld. Myndigheter kan göra fel. Massmedia borde dock fokusera på den
rättsliga processen. På socialtjänstlagens anmälningsskyldighet och framförallt
på den riskbedömning som ska ske, oavsett fällande dom eller inte.

För några år sedan piskade Janne Josefsson i Uppdrag
granskning upp en lynchstämning mot socialtjänsten i Oskarshamn som anklagades
för myndighetsmissbruk då en pojke blivit omhändertagen. Det visade sig att
föräldrarna var förståndshandikappade och inte klarade av att sköta sin son. En
erfaren socialdirektör fick uppdraget av Josefsson att granska fallet, men delade
inte hans åsikt. Hon fanns förstås inte med i det sända programmet.

Senare skrev hon i DN: ”Janne Josefsson ljuger och bedrar och lyckas dölja hela sanningen
för svenska folket. Han berättar en historia som aldrig hänt, och en lagstadgad
skyldighet att ingripa till ett barns skydd förvandlas till ett ont
uppsåt.”

Socialtjänsten har det faktiska ansvaret, men vilket
ansvar har medierna? Som inte inser konsekvenserna av sin godtyckliga kritik,
när socialtjänsten faktiskt ingriper? Kan detta ha bidragit till att 10-åriga
Louise i Vetlanda fick leva kvar hos sin kriminelle, missbrukande och psykiskt
sjuke pappa, under helt osannolika förhållanden?

Påminnas bör vi också om kvällstidningarnas
rannsakande rubrik på 90-talet: ”Varför lät vi lilla Ida dö?” Frågan var
berättigad då den sönderslagna 2-åriga Ida förts till sjukhus flera gånger. Hon
omhändertogs av socialtjänsten först sedan en barnläkare gjort anmälan. Efter
massmediala påtryckningar och hård kritik av socialtjänsten hävdes
omhändertagandet och flickan fick komma hem igen. Socialnämndens ordförande
besökte personligen familjen och beklagade i massmedia vad föräldrarna utsatts
för. Han gratulerade till den lyckliga upplösningen. Två veckor senare låg Ida
död i sin säng!

Myndigheter ska
granskas och kritiseras, men kritiken ska vara saklig och välgrundad. Fakta
måste kontrolleras. Osaklig och godtycklig kritik drabbar barn som verkligen
far illa. Det finns många andra barn som just nu bönar och ber om hjälp, men
som ropar för döva öron. Antingen det pågår en vårdnadstvist eller ej.

Monica Dahlström-Lannes(9 artiklar)

 

Barnkamp välkomnar besluten och hoppas att barnen får upprättelse.

Utredningar kring sexbrott mot barn ska återupptas

DALARNA

Efter beslut från överåklagaren i Göteborg ska fyra nedlagda utredningar kring sexbrott mot barn i Dalarna tas upp igen. Samtliga är ärenden som ligger tio år eller ännu längre bakåt i tiden.

http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.4158072-utredningar-kring-sexbrott-mot-barn-ska-aterupptas

Därför blev utsatta barn misstrodda

DALARNA

Kammaråklagare Niclas Eltenius är skarpt kritisk till hur vittnespsykologer genom åren medverkat till att sexbrott mot barn blivit outredda eller till att förövare friats i rättsliga instanser.

– I dag finns en helt annan syn på tillförlitligheten hos de här vittnespsykologerna som åkte land och rike runt och tjänade stora pengar, säger Eltenius.

http://www.dt.se/brottsplats/1.4158067-darfor-blev-utsatta-barn-misstrodda

Åter kränks barn som är familjehemsplacerade av okunniga och naiva unga barn-och familjehemshandläggare på en socialförvaltning i Sverige.

Bakgrunden är nyligen placerade barn som i och för sig har fått ett väldigt bra familjehem men där socialtjänstens handläggare förbjuder barnen och anhöriga och andra som är bra för barnen att använda barnens mobiltelefoner i sina kontakter.

Alla kontakter ska ske genom familjehemmet. Det hade man kunnat förstå om barnen varit LVUade och inte frivilligt placerade och där alla anhöriga , barnens gamla fröknar och klasskamrater hade varit till men för barnen.

Syftet när det äldre barnet fick en mobil med tillhörande abonnemang av farmor och farbrodern var att barnen själva skulle kunna ta kontakt både genom sms och kortare samtal samt kunna skicka bilder till både klasskamrater och lillasyster som befinner sig i ett annat familjehem.

Syftet var också att barnet skulle kunna skicka bilder och smshälsningar till sin fröken och sin gamla klass.

Det beskedet fick barnet redan vid första besöket i familjehemmet- att det var okej att använda sin mobil på rasten i skolan och att man då också kunde ringa till familjehemsföräldrarna och till exempel fråga om man fick följa med någon hem efter skolan.

Detta gäller inte längre. Mobilen ligger i bokhyllan och används när???

Jo, syftet med inköpet var också att kunna lyssna på musik i Spotify vid läggdags, eftersom barnen är vana att efter saga och godnattsång lyssna på musik för att kunna somna och sova lugnt.

Det får barnen fortfarande göra.

Tanken var inte att det för anhöriga inte skulle finnas kontakt med familjehennet på deras telefon. Tvärtom- den kontakten är alldeles utmärkt.

Så hur blev det då så här och vad var motiveringen?

Jo, handläggarna kunde inte hantera de två vuxna som inte är bra för barnen och som råkat komma över barnets mobilnummer. Så istället för att be farbrodern ändra numret och ta bort de olämliga kontakterna ur mobilen kränks i första hand det barn som äger mobilen och som införskaffades med handläggarnas goda minne, men även alla andra kontakter som är bra för barnen.

Att ställa krav på de vuxna som är olämpliga ingår tydligen inte heller i handläggarnas ambitioner.

Barnet självt vet redan varför de här kontakterna inte är bra och farmor har redan kontaktat de här olämpliga personerna och dessa har överhuvudtaget inte hört av sig sedan dess.

Handläggarna säger att de har tänkt på sina egna barn i sina egna familjer och påstår att deras barns släktingar och vänner inte hör av sig på  annat sätt än genom sina föräldrar.

Barnkamp tycker att det är skillnad på att vara familjehemsplacerade 40 mil från sin hemort och att familjehemsplacerade barn är särskilt utsatta och kräver mer av omsorg och att man måste se till att barn kan ringa närhelst de behöver även från mobiler. Familjehemsplacerade barn kan knappast jämföras med handläggarnas egna familjesituationer.

Dessutom tycks dessa handläggare inte ha följt med riktigt i utvecklingen. De flesta barn har mobiler även i skolan idag- även om de bara går i det man förr kallade lågstadiet.

Det rimmar illa med barnhandläggarens syn att barn ska kunna kontakta de de tycker om och som skyddar dem, i smyg om ifall att de skulle vara missnöjda med något i familjehemmet.

Barnen har haft samtal i serier som har behandlat olika ämnen och som avslutades med en sammanfattning där de också på samma sammanfattning fick med sig telefonnummer till BRIS, polis, sociala myndigheter, farmor,  och fröknar som exempel på personer de kan kontakta om de behöver prata.

Hur lätt är det att göra om barnen ska behöva be om att få låna familjehemmets egen telefon?

Barnkamp påstår inte att barnen kommer att fara illa i familjehemmet, men det kan ändå finnas saker som barnen inte vill prata om med familjehemmet.

Det finns rättsfall där barn har förvägrats att ha mobiler för att anhöriga och andra inte ska kunna varken få eller ta kontakter med barn och som tack och lov  domstolen upphävde.

Slutsatserna är flera. Barnen är frivilligt placerade så det finns inga lagliga möjligheter för handläggarna att förbjuda barnet att använda sin mobil för att kontakta personer som är bra för dem.

Barnkamp tycker att socialtjänstens handläggare gör en höna av en fjäder men att de framförallt kränker det barn som äger mobilen och ändrar förutsättningarna för handhavandet utan att barnet ens har fått möjlighet att själv ge sin syn på saken. Dessutom gör man barnen till problemen istället för lägga dem där de hör hemma. Nämligen hos dem själva.

Barnkamp vill inte se fler barn som kränks av socialtjänsten. Det räcker mer än nog.  Och farmor och fröknarna ger sig inte. Barnet har rätt till sin mobil.

Barnkamp brukar inte gå in så detaljerat i enskilda fall och har avidentifierat så mycket som möjligt.

Vi på Barnkamp är alls inte förvånade.

När man läser artikeln är det tyvärr det vi känner igen om och om igen.

Barnkamp kan från säker källa berätta att vittnespsykologen i det här fallet är Lena Hellblom Sjögren som fortfarande är verksam och som har medverkat till att många barn har tvingats att leva med sina förövare.

Redan 2005 vittnade LHS i domstol där hon har berättat att hon har utrett ett 60-tal fall där slutsatsen från henne var att inget av barnen talade sanning. LHS anlitas av misstänkta förövare och tjänar fortfarande grova pengar. Någon domstol har i sina domskäl skrivit att den betraktar LHS som djupt vetenskapligt ohederlig.

Utdrag ur artikeln

Därför blev utsatta barn misstrodda

Läs gärna hela artikeln nedan

http://www.dt.se/brottsplats/1.4158067-darfor-blev-utsatta-barn-misstrodda