Vi på Barnkamp tackar för att vi har fått ta del av de här kunskaperna och sprider dem gärna.

Monica Dahlström-Lannes om Våldtäkt

Anmäl våldtäkter även efter lång tid

Publicerad: 2012-12-14 11:12,
Uppdaterad: 2012-12-14 11:12

F.d. vålds- och
sexualbrottsutredare: Våga anmäl! Våldtäktsoffer kan få upprättelse senare i
livet. Preskriptionstiden för våldtäkt är 10 år och för grov våldtäkt 15 år.

Om författaren

Monica Dahlström-Lannes

f.d. vålds- och sexualbrottsutredare, författare till
”Mot dessa våra minsta”.

Flickor och pojkar, kvinnor och män blir våldtagna. Anmälningarna är få, mörkertalet stort.
Polisutredningar läggs ned, åtal väcks inte. En del barn och unga har inte ens
förstått att övergreppen är brott. Först som vuxna klarnar det. Då tycker ofta
både omgivningen och de själva att det är för sent att polisanmäla.

Men det behöver inte vara för sent. Preskriptionstiden för våldtäkt är 10 år och för grov våldtäkt 15 år, men när det gäller sexualbrott mot barn, könsstympning och barnpornografibrott finns undantag. Då räknas preskriptionstiden från det datum då målsäganden, dvs offret, fyller 18
år. Detta innebär att ett barn som inte fått sin rätt prövad tidigare, som vuxen kan polisanmäla våldtäkt/grov våldtäkt. Åtal kan alltså väckas innan den drabbade fyller 28 respektive 33 år.

(Undantaget från preskriptionsregeln gäller dock inte våld mot barn men förhoppningsvis ändras preskriptionslagen.).

En nedlagd förundersökning kan också återupptas, förutsatt att brottet inte blivit
preskriberat. En polisanmälan som lett till åtal och dom och vunnit laga kraft
kan däremot inte prövas, såvida inte nya uppgifter kommit fram och prövningstillstånd beviljats i högsta domstolen (HD).

Brott ska bevisas. Ju längre tiden går desto svårare, men det kan också vara tvärtom. Under tiden kan mycket ha hänt som stärker bevisläget. Modet är starkare, minnena kan ha blivit klarare. Det kan finnas ”stenar att vända på”, som journalanteckningar och vittnen kan förhöras på nytt. Beslagtagen barnpornografi visar övergrepp. Förövaren kan ha fastnat i DNA-nätet. Inte minst kan nya offer ha anmält samme våldtäktsman. Under en 10-årsperiod kan mycket hända.

När polisen spårade över 600 misstänkta groomingfall, så hittade man 35% redan dömda sexbrottslingar. Dags för polisen att inrätta en Cold case-grupp också för våldtäkter mot kvinnor och barn.

Senare i livet, som vuxen, kan man alltså göra polisanmälan eller aktualisera en tidigare nedlagd polisutredning.

Den möjligheten är värd att påminna om! Våga anmäl!  www.vagaanmal.se

Monica Dahlström-Lannes

http://www.newsmill.se/artikel/2012/12/13/anm-l-v-ldt-kter-ven-efter-l-ng-tid

Vi på Barnkamp sänder ett stort grattis till Monica Dahlström- Lannes!

Stenbeckstipendiet tilldelas barnens favorit

Stenbecks Stiftelse kommer att ge Stenbeckstipendiet på 50 000 kronor till 101 personer

som har en lösning på de mest angelägna problemen för barn och unga i dagens
Sverige.

Stenbeckstipendietkommer att gå till personer som arbetar mot mobbning, för att öka respekten
för barns röster eller för att förebygga våld mot barn.

Barns egna åsikter är högt prioriterade genom hela processen. Därför har en grupp elever från
årskurs 6 fått möjligheten att rösta fram en vinnare av ett stipendium på 50 000 kronor. I samband med detta passade vi även på att fira Jan Stenbecks födelsedag och bjöd på tårta.

Vinnaren, Monica Dahlström-Lannes från Eskilstuna meddelades direkt via högtalartelefon.

Hon får stipendiet för sitt arbete mot sexuella övergrepp på barn. På högtalartelefon ställde hon en
fråga till barnen:

– Vilken är den viktigaste frågan en vuxen kan ställa till dig?

Svaret kom blixtsnabbt:

– De måste fråga hur man mår, sa barnen.

Stenbecksstipendiet delas i år ut till 101 eldsjälar som arbetar mot mobbning/destruktiva normyttringar, för att öka respekten för barns röster eller mot våld.

– Stipendiet ska vara en injektion för att få personen och idén att växa, en sporre att arbeta vidare.
Stenbeckstipendiet fungerar som ett erkännande, stipendiaten blir bekräftad i sin övertygelse och får ett kvitto på att initiativet är ett av de 101 bästa i Sverige.
Samtidigt får hon eller han ett ekonomiskt tillskott, säger Sara Damber, verksamhetschef
Stenbecks Stiftelse.

Monica har arbetat som polis i många år och särskilt kämpat mot våld och sexuella övergrepp mot
barn. Hon är initiativtagare till professionella samarbetsgrupper för barn som far illa(idagBarnahus).
Hon har föreläst i Sverige och utomlands. Numera arbetar hon helt ideellt med dessa
frågor och sitter med i Ecpats råd.

För mer information, kontakta:

Evelina
Fredriksson, Projektledare Stenbecks stiftelse
evelina.fredriksson@reachforchange.org

Monica Dahlström-Lannes, Stenbeckstipendiat

Barnkamp upprörs och delar till fullo artikelförfattarens synpunkter. Barnkamp har arbetat länge för att sätta frågorna om barns utsatthet i fokus. Ju fler vi blir som gör det desto bättre. Tack, My!  När ska ansvariga politiker vakna?

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barnets-basta-har-blivit-det-motsatta_7660190.svd

Barnets bästa har blivit det motsatta

Många barn tvingas till umgänge eller boende hos en förälder de inte vill träffa. Det är till oss
de ringer, chattar och mejlar. De berättar om övergrepp, rädsla, våld och om en
socialtjänst som inte lyssnar på dem, skriver My Vingren på Stockholms
Tjejjour.

Vi stöttar och uppmanar barn att anmäla till polis och
socialtjänst. Men vad händer när myndigheterna ändå sviker? skriver
artikelförfattaren.

Vilka andra våldsutsatta skulle vi tvinga att regelbundet träffa,leva och växa upp med sina förövare?

, undrar My Vingren

Jag pratade med en tjej i dag. Hon ringde till tjejjouren där jag jobbar och grät. Den här helgen måste hon träffa sin pappa.
Familjedomstolen har beslutat att hon ska spendera varannan helg där. Pappan är tidigare är dömd för misshandel inom familjen. Hon ringer till mig och säger att hon har ont i magen.

Hon berättar försiktigt, lite i taget, vad som händer under pappahelgerna. Hennes röst skär sig när hon berättar om
hur pappa rör sig när han är full, om slagen, att hon blir våldtagen. Hon går fortfarande i mellanstadiet. Jag får prata med hennes mamma och hon gråter också. Jag skulle vilja säga till dem att strunta i det, låta bli, inte åka
dit. Jag skulle vilja säga att vi lever i Sverige, vi har lagar här, lagar som skyddar barn. Men det går inte. Jag skulle ljuga.

Eftersom alla tjejer som kontaktar oss är anonyma kan vi inte göra något annat än att stötta och uppmana dem till
polis- och socialtjänstanmälningar. Men vad händer när myndigheterna ändå sviker?

Vårdnadslagarna har förbättrats. På pappret.Barnets bästa ska alltid vara i fokus under en vårdnadstvist. Men det är inte alltid helt tydligt vad det innebär. Enligt föräldrabalken har barn rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, men de har också rätt att växa upp utan våld.
När ett barn blir utsatt för övergrepp och våld av sin vårdnadshavare krockar de här två principerna.

Rätten ska ta särskild hänsyn till föräldrars förmåga att samarbeta. Den förälder som säger sig vara villig att
samarbeta kring barnet har alltså ett rejält övertag över den förälder som är negativ till delad vårdnad eller umgänge, även när det grundar sig i en oro över att barnet kommer att utsättas för övergrepp. Detta gör att allt fler mammor säger sig vara villiga att låta sitt barn träffa förövare, av rädsla för att förlora vårdnaden helt.

Domstolar och socialtjänstens rädsla för att barn skadas av att inte ha kontakt med bägge sina föräldrar, gör att
det haglar av domstolsbeslut där barn tvingas till umgänge eller boende hos en förälder de inte känner sig trygga hos, som de inte vill träffa. Jag får prata med tjejerna. Det är till oss de ringer, chattar, mejlar. De berättar omövergrepp, om våldtäkter, om fulla föräldrar, och de berättar om socialtjänsten som inte lyssnar.

Det är vanligare än många tror att domstolar ger våldsamma pappor vårdnad eller umgängesrätt. 2005 kom en rapport
från Barnombudsmannen där vårdnadstvister i domstol granskades. I 258 ärenden fanns uppgifter om fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld. I 49 procent av 169 slutgiltiga domar dömdes det till gemensam vårdnad trots uppgifter om våld mot den andra föräldern eller barnet.

Vi är så måna om pappors rätt att vi glömmer bort barnen. Vi har polishämtning av gråtande och
skrikande barn för att pappan ska få sin del av umgänget. Men om nu det bästa för alla barn verkligen är att ha kontakt med båda sina biologiska föräldrar, varför tvångshämtas aldrig frånvarande pappor för barnets skull?

Papparättsrörelsen har jobbat både målmedvetet och fokuserat. När jag googlar vårdnadstvister dominerar de hela
sökresultatet. I Wikipedias artiklar om vårdnadsfrågor finns påhittade begrepp om föräldrapåverkan och föräldraalienation. De skapar hemsidor, hittar på ideella föreningar där de utger sig för att vara socionomer som arbetar med familjerättsliga frågor för att kunna sprida omtvistade begrepp som PAS, på svenska föräldraalienation.

PAS, Parental Alienation Syndrome, är en teori utan vetenskaplig förankring som i USA använts för att ge
incestanklagade och incestdömda pappor vårdnad och umgängesrätt. Det är en omtvistad pseudovetenskaplig teknik som ifrågasätter barns egna berättelser om sexuella övergrepp.

De senaste decennierna har mäns våld mot kvinnor fått allt starkare fäste på den politiska
dagordningen. I dag ses våldsamma män som ett allvarligt samhällsproblem. Men vi vågar inte prata om pappors våld.

Nåja. Inte svenska pappors våld i alla fall. Svenska pappor går ut med tvätten, byter blöjor, bakar surdegsbröd och
tar halva ansvaret i äkta jämställdhetsanda, eller hur? Svenska pappor tar inte strypgrepp, slår med knuten näve och spottar i ansiktet. Svenska pappor kastar inte tomma glasflaskor mot sin dotters huvud. Svenska pappor våldtar inte sina döttrar.

Men i verkligheten? I verkligheten ringer en liten tjej med en röst som skär sig för att hon är rädd för att tillbringa hela helgen hos pappa. Men hon vet att om hon inte åker måste mamman betala en straffavgift. Den är anpassad efter hushållets inkomst och det är meningen att det ska kännas. Hon vet att ifall hon inte åker kan en polisbil komma och hämta henne. Hon vet att ifall hon inte åker kan mamman förlora vårdnaden på grund av ”umgängessabotage” eller ”samarbetssvårigheter”.

Pappor har ingen rätt till sina barn. Inte mammor heller. De enda som ska ha rättigheter är barnen. Vilka andra våldsutsatta skulle vi tvinga att regelbundet träffa, leva och växa upp med sina förövare?

Det blir fredag. Lördag. Söndag. Jag tänker på henne hela helgen.

MY VINGREN

verksamhetsledare på Stockholms
Tjejjour

Fotnot: Artikeln
är tidigare publicerad i webbtidningen Feministiskt

Barnkamp konstaterar att trots den kunskap om barns utsatthet som finns blir det bara
värre och värre! Vi måste se till att stoppa de övergrepp som även sker från myndigheters sida. Barnkamp tackar Monica Dahlstöm- Lannes för nedanstående artikel som tyvärr visar på en skrämmande okunskap eller rättare sagt en negligering och ett förringande av barnens utsatthet.

http://www.newsmill.se/artikel/2012/10/02/stoppa-myndigheters-vergrepp-p-barn

Barns rättigheter

Monica Dahlström-Lannes om Barns rättigheter

Stoppa myndigheters övergrepp på barn

Publicerad: 2012-10-02 12:10, Uppdaterad:
2012-10-02 12:10

Tidigare vålds- och
sexualbrottsutredare: Lilla Haddile riskerar utvisning. Men det gör också andra
barn i Sverige, som tre syskon som nu ska förflyttas 100 mil till en våldsdömd
pappa som enligt domstolen ”i nuläget är en okänd person som det dessutom finns
anledning att vara rädd för”.

Om
författaren

Monica Dahlström-Lannes är skribent, debattör och före detta
kriminalinspektör.

I år har minst åtta kvinnor dödats av närstående män, i
flera fall inför ögonen på sina barn. Trots den skrämmande statistiken, trots
forskning och erfarenheter blir inte hotade och slagna kvinnor tagna på allvar.
Att försöka skydda sig och sina barn är ibland omöjligt. Särskilt när man inte
får hjälp av myndigheter eller möts av okunniga domstolar.

Lilla Haddile riskerar utvisning. Men det gör också andra barn i
Sverige, som tre syskon som nu ska förflyttas 100 mil till en våldsdömd pappa
som enligt domstolen ”i nuläget är en okänd person som det dessutom finns
anledning att vara rädd för. Alltså från trygghet till kaos och skräck.

Tingsrätten anser att mamman ”bär skulden till” att barnen inte
har någon fungerande kontakt med pappan. Anledningen är att mor och barn levt
under skyddad identitet, just på grund av pappans våld. Nu har mamman förlorat
hela vårdnaden. Inte på grund av att hon är olämplig, utan för att hon
misshandlats av barnens far vid sex tillfällen. För dessa brott är pappan dömd
till fängelse i både tingsrätt och hovrätt och dömd att betala skadestånd till
barnen som bevittnat våldet mot mamman.

Så här resonerar Stockholms tingsrätt (dom juli 2012):

”Pappan är dömd för misshandel av mamman vid sex tillfällen
under tiden december 2005 – september 2008. Enligt brottmålsdomarna har barnen
vid vissa av misshandelstillfällena varit närvarande. Misshandelsdomen skulle
kunna tyda på att mannen är en våldsam person. Om än misshandel alltid är
oacceptabelt finns det med misshandel, som med allt annat, olika grader. Pappan
framstår inte i brottmålsdomarna som en person som med vett och vilje kränker
och utövar våld mot sin hustru. Den bild som tingsrätten fått efter att ha
tagit del av de åberopade brottsmålsdomarna och efter att ha lyssnat i många
timmar på båda föräldrarna är en annan.”

Paret har på kort tid fått flera barn, mamman har under långa
perioder varit sjukskriven vilket inneburit en ökad arbetsbörda med hemmet och
barnen för pappan. Han har under samma tid arbetat heltid. Till detta kommer
att föräldrarna uppenbarligen har haft stora kommunikationsproblem. Utan att
förringa de gärningar pappan dömts för kan det konstateras att han för
tingsrätten mer framstår som en utmattad person som tappat omdömet och agerat
synnerligen ogenomtänkt.

De kontakter som förevarit med pappan under vårdnadsutredningen
har inte föranlett någon kritik mot hans person. De gärningar som han dömts för
utgör enligt tingsrätten inte något skäl att anta att barnen skulle riskera att
fara illa hos honom. Vad gäller våld mot barnen finns det i den presenterade
utredningen inte något annat än mammans egna påståenden och de uttalanden som
barnen gjort inför olika kontaktpersoner… Ett antal vittnen har visserligen
berättat om våld som pappan skall ha utövat.

Även när som i detta fall tingsrätten kommit fram till att den
ena föräldern ’bär skulden till’ att barnet inte har någon kontakt med den
andra föräldern och den andre föräldern i och för sig kan anses lämplig att
utöva vårdnaden är det inte givet att vårdnaden om barnet skall flyttas. Även
vid bedömningen av om en överflyttning av vårdnaden skall ske måste alltid det
som är bäst för barnet väga tyngst. För ett barn som har rotat sig på ett
ställe och i ett socialt sammanhang kan det vara bäst att få stanna kvar där
även om anknytningen uppkommit på grund av illojalt beteende från en förälder.

Barnen har bott med mamman på hemlig ort sedan sju månaders
ålder. Flickan, nyss fyllda sex år, har bott med henne på den hemliga orten
allt sedan hon var två år och fem månader. För dem måste pappan i nuläget vara
en okänd person som det dessutom finns anledning att vara rädd för. Av
vårdnadsutredningen framgår inte annat än att mamman har en god omsorgsförmåga
om barnen.

Tingsrätten ser en uppbar risk att barnens tillvaro med denna
ordning, att utan fog leva gömda och omgärdade av restriktioner, kommer att
medföra en oacceptabel inskränkning i deras rätt till framtida egna relationer
och nätverk. Mot denna bakgrund är det tingsrättens uppfattning att det är bäst
för barnen att pappan tillerkänns ensam vårdnad om dem trots de avsevärda omställningsproblem
som kan förväntas uppstå.”

Tingsrättens beslut har överklagats, men överklagandet har
avvisats av hovrätten. Barnen har stark anknytning till mamman med vilken de
levt hela sitt liv. Nu tycker alltså tingsrätten att det gynnar barnen att
ryckas ur sin trygghet trots att pappan ”i nuläget är en okänd person som det
dessutom finns anledning att vara rädd för”.

Hur kan domstolen försvara, förringa och bortförklara en dömd
mans våldshandlingar och underkänna tidigare fällda domar av både tingsrätt och
hovrätt? Hur kan rätten anklaga mamman för att leva skyddat när den våldsamme
pappan tvingat henne till detta? Hur kan Stockholms tingsrätt påstå att
beslutet är till barnens bästa? Hur kan hovrätten avfärda överklagandet och
vägra ta upp fallet?

Myndigheters övergrepp på barn måste upphöra!

Monica Dahlström-Lannes(10
artiklar)

kommentera

Barnkamp undrar om nedanstående gäller även de föräldraaktivister som hänger ut både sina barn, sina ex och andra som för barns talan men som i regel står helt utanför deras personliga tvister, både med domar och allt annat som hör till tvisterna.

Juristbyrå publicerade dom på hemsida
- får betala skadestånd till motparten enligt PUL

En juristbyrå har dömts att betala skadestånd för brott mot
personuppgiftslagen, PUL, sedan man publicerat en dom på sin hemsida. Hovrätten
sänker dock skadeståndet med två tredjedelar i förhållande till vad tingsrätten
kom fram till.

Efter en tvist i tingsrätten valde en juristbyrå som
företrätt en av parterna att lägga ut domen på sin hemsida. Personuppgifterna
anonymiserades senare, men motparten, vars namn och adress publicerats på
hemsidan i omaskerat skick, stämde juristbyrån och yrkade skadestånd enligt
personuppgiftslagen.

Tingsrätten konstaterade att juristbyråns hemsida hade varit
sökbar via Google och att de aktuella uppgifterna därför fick anses ha ingått i
en personuppgiftsanknuten struktur. Domstolen ansåg också att uppgifterna, som
kunde ha fått en stor spridning via söktjänsten, var integritetskänsliga och
hade varit publicerade under tre månaders tid.

Tingsrätten ansåg inte heller att juristbyråns intresse av
att  ”informera om det gällande
rättsläget””vägde tyngre än skyddet mot kränkning av den personliga
integriteten. Juristbyrån dömdes att betala 12 000 kronor i skadestånd.

Domen överklagades till hovrätten som instämmer i
tingsrättens uppfattning om att publiceringen inneburit en kränkning av den
personliga integriteten och att skadestånd ska utgå.

Domstolen påpekar dock att några felaktiga uppgifter inte
har publicerats och att motparten inte pekats ut som brottsling. Det har heller
inte framkommit att han drabbats av någon form av negativt beslut eller åtgärd
med anledning av publiceringen.

Skadeståndet sänks därför av hovrätten till 4 000 kronor.

http://www.dagensjuridik.se/2012/05/juristbyra-publicerade-dom-pa-sin-hemsida-far-betala-skadestand-till-motparten-enligt-pul?utm_source=anpdm.com&utm_medium=email&utm_content=link&utm_campaign=nyhetsbrev

Barnkamp delar helt skribentens slutsatser

http://ekuriren.se/ledareasikter/debatt/1.1447168-alla-har-ansvar-for-att-stoppa-valdet

Alla har ansvar för att stoppa våldet

Genusdebattör Magnus Falkman tycker att politiker har kunskapsluckor när det gäller relationsvåld (EK 19/5). Självklart är allt våld oacceptabelt och barn som bevittnar våld tar skada oavsett vem som slår.

Professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki säger att det är korrekt att kvinnor använder mycket mera våld i nära relationer än man tror. Vissa studier visar faktiskt att kvinnornas våld är nästan lika omfattande som männens. Men skador orsakade av kvinnornas våld är mycket mindre. Kvinnor slår inte lika hårt och lika länge. Vidare är det mycket sällsynt att män anmäler den sortens våld.

Mannen är fysiskt överlägsen och våldets konsekvenser för kvinnor och barn blir därför mycket allvarligare. Varje år dödas 17 kvinnor i Sverige och sedan år 2000 har nästan 200 kvinnor förlorat livet orsakat av mäns våld enligt en kartläggning.

Slagna män och deras barn ska förstås också få hjälp och stöd, men då måste misshandeln synliggöras och polisanmälas.
Det ena problemet förringar inte det andra. Men det stora folkhälsoproblemet är mäns våld mot kvinnor.

Vissa män har en märklig förmåga att känna sig kränkta, anklagade, försummade och missgynnade. I stället för att lägga kraft på de verkliga problemen och fokusera på lösningar så förtalas de som påtalar problemen, inte de som orsakar dem. Kommentarsfälten i våldsdebatterna visar en ytterst låg nivå.

Landets kvinnojourer har i åratal kämpat ideellt för att hjälpa sina medsystrar. Om männen lade ned samma kraft på sinaslagna bröder och dem som själva slår skulle det vara en bra början till ett jämställt samhälle.

Män som inte brukar våld har ingen skuld men har lika stort ansvar som kvinnor tagit, att lösa problemen. Oavsett kön på offer eller förövare.

Monica Dahlström-Lannes

Barnkamp fick ikväll veta att det är den man som dömdes för brott mo PUL för att ha lagt ut känsliga uppgifter om sin dotter och sitt ex på nätet, som själv sitter som åhörare i rättssalarna tipsade av sina ”vapenbröder” och spelar in vittnesmålen i förhandlingarna.

En man med grått lite halvlångt hår just i gårdagens beskrivna fall, men vem vet, han kanske klipper och rakar sig och färgar håret till nästa gång han tänker spela in för att lägga ut på sin blogg.

Barnkamp noterar och ber er göra detsamma- men mer energi behöver ingen lägga- för som sagt – han skymmer sikten för oss men inget mer.

Barnkamp tycker att det är förfärligt när speciellt barn hängs ut på nätet av föräldrar och välkomnar domen och hoppas att den blir en väckarklocka även för andra som har gjort liknande utspel.

Så skrev Barnkamp den 25 april 2012.

Nu har det kommit till Barnkamps kännedom att samma man har lagt ut kommentarer om en tvist och ljudfiler på två vittnesmål i en tingsrätt som avhandlade en vårdnadstvist.

Observera att domen inte ens hade fallit när detta gjordes!

Barnkamp blir inte ens förvånade längre. Det är naturligtvis ynkligt och pateteiskt och omoraliskt.

Att detta har kunnat ske beroro givetvis på kontakter mellan en av parterna och den här mannen och eller/närvaro under förhandlingen i tingsrätten, där någon utöver tingsrätten har spelat in vittnena och som sagt : ovan dömde man har lagt ut det hela på sin blogg.

För Barnkamps del betyder det hela inget annat än att den här mannen och hans gelikar skymmer sikten lite. Vi hoppas innerligt att den part som blivit uthängd inser att det finns människor som står upp för dem och som inte viker sig för såna här dumheter.

Barnkamp vill också att de som hängs ut ska veta att den här mannen och hans gelikar inte har någon större spridning och att komma ihåg att seriösa medier inte gör några reportage eller intervjuer som ger dem en chans till övertag. Tvärtom har de medier som Barnkamp har kontakt med tröttnat på deras galenskaper.

Så stå på er och räds inte även om det vid första anblicken kan kännas obehagligt. Ett annat råd är: Sluta läs eländet. Det räcker att veta att det finns om någon skulle vilja anmäla. Då först är det dags att läsa.

Men annars är Barnkamps råd att möjligtvis notera, för som sagt ”De skymmer sikten  för vårt viktiga arbete för barns rättigheter att bli lyssnade på. Mer är det inte”

Barnkamp såg på Barns Fordringars hemsida att advokatsamfundets ordförande blivit vald till ordförande i det nya barnrättscentrum som har inrättats vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Väldigt bra tycker vi och säger även grattis till Anne Ramberg.

http://annerambergs.wordpress.com/2012/04/23/ett-nytt-barnrattscentrum-ska-utveckla-barnratten/

Ett nytt
barnrättscentrum ska utveckla barnrätten!

Posted on april 23,
2012by Anne Ramberg

Vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
har inrättats ett Barnrättscentrum. Initiativet har tagits av Juridicums
tidigare dekanus professor Said Mahmoudi. Föreståndare för centret är professor
Wiveka Warnling Nerep. Centret har till uppgift att bidra till utvecklingen av
barnrätten. Detta ska ske genom forskning och forskningsanknuten verksamhet som
seminarier och konferenser. Centret ska vara aktivt och verka på ett brett
plan. Förutsättningarna är goda då det inom den juridiska fakulteten finns en
tradition av framgångsrik forskning när det gäller barnrätt. Även inom andra
områden som familjerätt, processrätt, internationell privaträtt och offentlig
rätt finns omfattande forskning med anknytning till barnrätt. Ambitionen är att
tillvarata och samordna all den forskning och kunskap som finns inom fakulteten
och universiteten, såväl inom juridik som inom andra discipliner. Vi ska verka
för att lyfta fram barnrättsfrågor i Sverige, Norden och internationellt. Idag
har vi haft konstituerande styrelsemöte. Jag är mycket glad och hedrad över att
ha blivit utsedd till ordförande i styrelsen för centret.

Barnkamp tycker att det är förfärligt när speciellt barn hängs ut på nätet av föräldrar och välkomnar domen och hoppas att den blir en väckarklocka även för andra som har gjort liknande utspel.

http://www.expressen.se/gt/doms-till-boter-efter-att-ha-bloggat-om-dottern/

 Döms till böter efter att ha bloggat om dottern

UDDEVALLA. Mannen förlorade en lång
vårdnadstvist och startade en blogg där han lade ut känslig information om sin
dotter och före detta sambo. Nu döms mannen till dagsböter för brott mot
personuppgiftslagen.

Det var efter en vårdnadstvist mellan
mannen och hans före detta sambo som han lade ut känslig information om ärendet
på sin blogg, som vid denna tid hade 1 000-1 500 besökare per dag. Bland annat
publicerade han domen i vårdnadsmålet, utdrag från barnavårdsutredningen samt
ett polisförhör med deras då femåriga dotter.

Döms till böter

Efter det att hans publiceringar blev
föremål för Datainspektionens granskning tog han i maj 2010 bort länkarna till
dokumenten. En privatperson uppmärksammade dock att det fortfarande gick att få
tillgång till dokumenten genom att använda de gamla länkarna och mannen tog då
även bort dokumenten från servern.

Mannen har stått åtalad misstänkt för
brott mot personuppgiftslagen och i dag meddelades domen. Mannen fälls och döms
till 50 dagsböter á 100 kronor. ”Publiceringen får anses ha medfört stor
risk för negativa konsekvenser” för ex-sambon och dottern skriver
Uddevalla tingsrätt i sin dom.

• Av Anna Mattson

Expressen